Vision Balans

Välfärdsjobb eller Trälfärdsjobb

Professor Lars Ljungqvist, vid Handelshögskolan, presenterade i SvD 21 februari sin tes att anställningslösa i Jobb- och utvecklingsgarantins fas 3 ska utföra så kallade Välfärdsjobb. Jag kommenterade detta i min artikel som går att läsa här.

Denne borgerligt skolade professor har nu inspirerat Socialdemokraternas nya partiledare Håkan Juholt och hans ekonomisk-politiske talesperson Tommy Waidelich som presenterade sina idéer på DN debatt 110331.

SNS  Konjunkturråd (SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) har presenterat en idé om en satsning på så kallade välfärdsjobb. Långtidsarbetslösa ska utföra viktiga jobb inom välfärden som inte utförs i dag. SNS idé är väl värd att prövas och utvecklas på ett sätt som fungerar inom ramen för en socialdemokratisk ekonomisk politik.

Att vänstern och högern har liknande syn på lösningar på arbetsmarknadspolitiken är symptomatiskt. Båda sidor bekänner sig till ett ekonomiskt system som gör människor legitima endast om de har lönearbete eller äger kapital. Den kapitalliberala tillväxtekonomin tvingar fram effektiviseringar och rationaliseringar vilket leder till att långtidsarbetslösheten ökar. Fler hamnar utanför den ordinarie arbetsmarknaden men ska tvingas tillbaka av systemet. Problemet är att produktionsapparaten inte har råd att anställa för att få de uppgifter som man tidigare sparat bort, utförda. Lösningen blir gratisarbete i form av ”välfärdsjobb”. Att man inte förstår att dessa slår ut riktiga anställningar är för mig en gåta. Eller så gör man det och helt enkelt mörkar detta faktum.

Om folk tvingas utföra arbete på den ordinarie arbetsmarknaden men utan anställning och lika villkor så minskar naturligtvis incitamentet för att anställa. Juholt och Waidelich menar att välfärdsjobb ska bryta utanförskapet men har man definierat vad utanförskap är och vad orsaken är? Den forskning som finns när det gäller tillfredsställelse visar att det är psykologiska och sociala faktorer som bekräftelse, delaktighet, kontroll, meningsfullhet med mera och inte pengar som folk värderar högst. Om vi då har ett system där man delar upp människor i de som befinner sig på den ordinarie arbetsmarknaden, respektive de som befinner sig på undantag, då uppnår människor inte den bekräftelse, delaktighet, kontroll, meningsfullhet med mera som de behöver för att känna sig som hela människor. Det leder till ökade samhällskostnader på grund av ohälsa med mera. Man kommer inte åt grundproblematiken utan hänger sig till att flytta runt folk i de olika systemen.

Socialdemokraterna kommer inte åt grundproblemet genom att använda alliansens terminologi så som till exempel ” bryt utanförskapet”, ”gör det mer lönsamt att arbeta”. Det gör dem inte mer trovärdiga än alliansen – tvärtom. Om socialdemokraterna ska ses som någonting mer än alliansen light eller som ett gäng nostalgiker måste man börja titta på hur det ekonomiska systemet kan omformas så att människor inte främst definieras som ekonomiska brickor utan som människor genom hela livet och att systemet ska vara till för människorna och inte tvärt om. Man legitimerar inte människor genom att legitimera gratisarbete.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.