Vision Balans

Det nödvändiga paradigmskiftet, del 1 av 4 (Publicerad i Vision Balans nr 1 2010)

 

Det nödvändiga paradigmskiftet, del 1 av 4

© Henrik Lund

Text: Henrik Lund

Albert Einstein uttryckte en gång ”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka”. Han om någon borde ju veta vad det innebär att tänka nytt och lösa nya problem med nya sätt att tänka. Vi står inför avgörande beslut för vår överlevnad. Det gäller våra barns och vår älskade jords framtid. Därför krävs nya sätt att tänka om samhället och dess utveckling.

Ekonomi ska ge utveckling – inte avveckling

Vid sidan av alla väpnade konflikthärdar runt om i världen har vi en konflikt som likt ett virus smittat vår globala värld. Många av de väpnade konflikterna är dessutom ett resultat av denna smitta. Det gäller konflikten om ägandet av produktionen i samhället. I den nationella och globala marknadsliberala ekonomin skapas strukturer som ger mer åt dem som har, och mindre åt dem som inte har. Den som inte har, får dessutom själv skulden för sin situation trots att det är strukturerna som är orsaken. Det är strukturer som bortser från humanistiska värden och ger ett samhälle präglat av Ekonomisk Darwinism där den penningstarke överlever och den svage dukar under. Det intressanta för Sveriges del är att vi har en högerregering som använder sig av vänsterretorik för att legitimera klassisk kapitalliberal politik. För att behålla den politiska makten administrerar man runt alla som hamnar utanför arbetsmarknaden, och tvingar på dem sämre inkomster i stället för att analysera grunden för sin samhällsanalys. Då det är ekonomisk tillväxt som är målet hamnar även miljön i bakgrunden. Vi håller bokstavligen på att bita den hand som föder oss och risken är att vi upptäcker det för sent. Varken fattig eller rik kommer att överleva om vi inte gör något konstruktivt. De två konflikter vi måste ta itu med är den mellan marknaden/eliten och individen samt den mellan marknaden/eliten och miljön. De metoder man under 1900-talet använt, allt från vänster till höger har lett till individuell, social, och miljömässig avveckling. Vi måste skrota det gamla vänster och höger, och tänka nytt för att skapa utveckling. Både höger och vänsterideologierna utgår från ett klassperspektiv fast från var sitt håll. Dessutom anser båda sidor att vi måste ha ekonomisk tillväxt för att klara samhällsproblemen. Trots att tillväxtekonomin driver på arbetslöshet, segregation, naturresursslöseriet med mera.

Vad är ett samhälle?

Frågan är viktigare än vad vi någonsin kan föreställa oss. Om vi inte har definierat vad ett samhälle är, då kan vi heller inte veta ”vem” samhället är till för och vad som är viktigt att skydda i samhället. Om vi leker med tanken att alla som bor i Sverige skulle emigrera till Norge, detta vackra land – hur skulle vi då definiera Sverige? Vore det längre ett samhälle, eller rent av ödeland? Som jag ser det så är det människorna i ett land som gör det till ett samhälle – inte dess byggnader, infrastruktur med mera – eftersom det är människorna som bygger sin omgivning utifrån de behov de tolkar som viktiga att tillfredsställa. Då blir frågan – för vem är samhället?  – enkel att besvara. Samhället är till för människorna och det tror jag de flesta utan problem kan vara överens om. Nästa fråga blir lite svårare – ska samhället vara till för alla människor? Den är nog inte lika lätt att svara på för nu kommer vi in på frågan om vi ska tillåta en jämn resursfördelning så att alla kan få del av samhällets resurser. Det innebär att det inte blir lika lätt för den enskilde individen med stora materiella behov att tillskansa sig tillräckligt med resurser för att tillgodose sina egna behov. Behov som är mycket skiftande för olika människor. Det är i denna fråga som diskussionen om ägandet blir aktuell. Ska ägandet utgå från offentligt eller privat? Nu har vi helt plötsligt hamnat på den klassiska vänster – höger- politikens arena. Innan jag diskuterar vänster-höger-systemet lite djupare, tänkte jag beskriva hur samhället faktiskt ser ut ur olika perspektiv. Då kan vi nämligen lättare bedöma om det samhälle vi idag lever i är ett samhälle som vi kan vara nöjda med eller om det är så att vi borde omvärdera vissa saker för att få ett samhälle som bättre passar våra ideal. Tillväxtbegreppet

Om vi försöker erinra oss något i samhället som är dominerande inom de flesta sektorer idag så skulle nog många säga ”Tillväxt”. Ett intressant begrepp i sig. När de flesta talar om tillväxt så är det oftast ekonomisk tillväxt man menar. Den ekonomiska tillväxten ska lösa de problem vi upplever med arbetslöshet och bristen på pengar inom offentlig sektor sägs det. Detta trots att vi har ekonomisk tillväxt samtidigt som offentliga sektorn fortfarande anses vara för stor och penningslukande. Den politiska retoriken kan nog bli förvirrande när samma politiker som anser att offentliga sektorn är för stor och måste spara går ut och klagar på att vi har för lite folk inom vård, skola, omsorg, polis- och rättsväsende. Om vi redan har ekonomisk tillväxt – är det inte att skjuta bredvid målet – att säga att vi måste ha tillväxt? I ekonomiskt tillväxttänkande ingår att hålla priserna och lönerna nere för att vinsterna ska bli så höga som möjligt. Skulle vi ha ett samhälle som garanterar alla lönearbete i stället för arbete för a-kassa och bidrag som många får idag så blir ekonomerna rädda för att priserna och därmed inflationen ska öka. Eftersom vi numera lyder under EU:s regelverk så krävs att vi håller nere inflationen med vår fristående riksbank. Det är alltså idag uteslutet att vi kan ha en politik där alla har rätt till lönearbete. Detta skapar utanförskap. En ny syn på tillväxt torde vara intressant att skapa. Genom att jämföra tillväxt i deras ytterligheter kan det kanske klarna. Vi tänker oss en person vars bankkonto är överfullt och arbetet med att förränta kapitalet upptar hela personens tid. Detta får representera den ekonomiska tillväxten. Sedan tänker vi oss en fattig indisk kvinna av lägsta kast som är till att föda sitt barn. Vem står för äkta tillväxt?

Koloss på lerfötter i kvicksand

Tack vare både socialdemokratiska och borgerliga regeringar under många år, har vi nu fått ett system som, för att överleva, kräver dumpning av löner och ersättningar från försäkringssystemen. Systemet kräver att en betydande del av arbetskraften står utanför arbetsmarknaden och bankar på för att få komma in. Vi har alltså ett system som skapat ett utanförskap som är omöjligt att få bort genom att inkludera människor i marknadsekonomin. De blir tvungna att acceptera exkludering, ofta på livstid. Samtidigt har vi en stor del av alla med anställning som bokstavligen arbetar sig sjuka. Vi har idag ungefär lika många människor utanför arbetsmarknaden som när Alliansen vann valet 2006. Enligt SCB är 417 tusen personer arbetslösa (100201). Andelen sjukskrivna är 422 tusen personer. Trots åtstramningar i socialförsäkringssystemet och a-kassesystemet har man bara lyckats flytta folk mellan olika statistiska kolumner utan att skapa nya arbetstillfällen. 2005 betalades 8,6 miljarder ut i ekonomiskt bistånd. 2008 var denna summa 9,5 miljarder enligt Socialstyrelsens statistik. Det innebär att: medan man försöker få ner arbetslöshetstal och sjuktal genom byråkratiska rockader så ökar socialbidragskostnaderna för kommunerna. Arbetslöshet och sjukdom har numera blivit en orsak till varför många inte kommer in på, eller tillbaks till arbetsmark-naden. Ju längre denna koloss, som det marknadsliberala systemet är, tillåts existera, ju större och effektivare tvingas aktörerna bli för att överleva. Konsekvenserna av detta blir ökad stress, ökad ångest, sämre hälsa, ökad ekonomisk brottslighet, utarmad marknadsfokuserad kultursektor, ökad diskriminering och sämre miljö. Ironiskt nog sänker regeringen skatten på sprit. Är det måntro för att vi ska kunna dränka sorgerna lättare.

Fortsättning följer i nästa nummer

I nästa avsnitt: • Stordrift • Hälsokonsekvenser • Tillväxt gynnar ekonomisk brottslighet • Kulturen utarmas • Diskriminering